I ett vertikalt jordbruk kan vi ge växterna som odlas ett klimat som är mycket likt det ursprungliga klimatet. Till exempel tycker spenat om när det är kallt, särskilt i början av sin tillväxtcykel, och klimatet kan ställas in enligt det. Basilika å andra sidan gillar ett varmt klimat eftersom det är en tropisk växt. Vissa arter växer bäst vid en temperatur på runt 28 °C. Vissa växter tycker om att sova länge, medan andra växer bra under en lång ljus dag. Varje gröda har sina egna krav och begränsningar gällande klimat.
Att skapa det perfekta klimatet innebär inte alltid att välja vad som är bra för växten – ibland handlar det om vad som är bra för konsumenten. Att till exempel odla röd ekbladssallat i ett klimat med LED-växtbelysning som är bra för växtens utveckling resulterar inte nödvändigtvis i den djupröda sallaten som blir resultatet när den odlas utomhus. I ett öppet fält stöter den röda ekbladssallaten på olika miljöförändringar som tolkas som ”stressfaktorer”, som UV-strålning eller stora temperaturförändringar. De här faktorerna gör att sallaten skapar ett skyddande pigment (antocyaninfärgämnen) som ger den dess röda färg.
Den här ”stressen” är varken bra eller dålig för växten – det är bara så växten är skapad för att överleva olika klimatförändringar. I det här fallet är växtens anpassningsfunktion bra för konsumenten, som är van vid att se en röd sallat och till exempel inte skulle acceptera en röd ekbladssallat som är grön. Den ska även vara näringsrik.
För att få bästa möjliga resultat i ett vertikalt jordbruk kan specifika klimat- och belysningsförhållanden skapas som efterliknar den naturliga miljön som en gröda odlas i. När det gäller den röda ekbladssallaten kan även miljöförändringar den går igenom simuleras för att få växten att producera de typiska skyddande fotopigmenten den är känd för.